Årets sista båttur?

Idag tog vi på oss mössa, halsduk och vantar och njöt av en sista tur med Boten Anna, jag och Kapten pappa. Njutningsfulla solglimtar och vind mot kinden. Fantastiskt att få uppleva ännu en stund i den åländska skärgården i norr.

Örnar har alltid varit i min absoluta närhet, sedan jag var riktigt liten. Men när vikarie assistenten jobbat i sommar, har märkligt nog örnarna hållit sig borta. Nu när ordinarie assistenten är tillbaka, är även örnarna det. Idag fick vi åter en örn med på färden en stund, men maken behagade inte vända om, när jag ville fånga den på bild, så det fick bli bilder på håll.

Norrhavet bjöd på onödigt kraftiga vågor för min nacke, så vi vände innan och åkte hem igen när vågorna började dra ihop sig.

Alla dessa fantastiska röda klippor och bergsformationer!

För att inte tala om alla vackra höstfärger.

Det var många båtar med fiskare ute idag. Jag gissar att det är högsäsong för dem just nu.

De ovälkomna skarvarna har kommit in i vikarna. Förra året såg inte den här grynnan ut som den gör idag.

Det är verkligen vackert längs stränderna, även den här tiden på året, när sommarstugorna står tomma och bryggorna ligger tomma.

Tack, Boten Anna, för den här säsongen! Som sagt, tror jag inte det blir fler turer i år, men jag har gärna fel. 🙂 /Sjörövare mamma

Lunchpaus

Tillsammans med min vikarierande assistent och Minstingen, åkte jag och Kapten pappa ut till Västersand på lunchpaus.

Eftersom Kapten pappa snart börjar jobba igen och Minstingen börjar skolan, lär det inte bli många fler resor för oss, så vi kände att det var bäst att passa på.

Så skönt att få krama ur det sista ur sommaren. /Sjörövare mamma

Sälskär

Äntligen kom vi oss ut till fantastiskt vackra Sälskär i den nordvästra skärgården. Vattnet var så gott som spegelblankt och med oss hade vi vår extrason och min vikarie assistent.

För att ta sig till fyren, behöver man ta sig ca 500 meter över klippor och ljughedar. Min assistent slet hårt, men fick mig med hjälp av rollatorn fram och tillbaka. Att klara av det, var en känsla så stark för mig att det inte går att uttrycka i ord.

Utsikten är fantastisk och ön bjuder till upptäckaräventyr.

Nere vid båten igen, njöt vi av solvarma klippor och medhavd lunch med fika. En dag som vi sparar djupt i hjärtat!

Tack, för en fantastisk dag! /Sjörövare mamma

Utforskar hemmatrakterna

Bäst att passa på när vädret tillåter. Igår var jag och Kapten pappa ut på tumanhand. Tanken var att vi skulle utforska en ådra som finns i närheten av hemma hamnen, eftersom vi ännu inte kommit oss iväg dit. Men vädret var så passligt, att vi åkte ett varv via grannkommunen Geta först. Jag tror bestämt att jag är lite förälskad i röd granit…

Tänk att bara minuter ifrån öppet hav, ligger en ådra som får en att resa iväg till amazonas djungel. Åtminstone kändes det så för mig. Det finns en sten i början av ådran som man lätt smäller i. Tack och lov hade vi blivit varnade för den, så jag kunde hålla utkik.

Vattnet var helt grumligt av lera och träden hängde över oss.
Den tropiska känslan förstärktes av den otroliga värmen som dagen bjöd på.
Här börjar civilisationen återkomma och vi återgår till det nordiska istället för det tropiska.
Väl ute, möts vi av de vackra bergen av röd granit igen, som ett ankare som säger ”du är hemma”.

Åland är verkligen magiskt! Tänk att få bo på denna fantastiska lilla pärla i Östersjön! /Sjörövare mamma

Badtur i hembygden

De senaste veckorna har det varit hett som sjutton på Åland. Jag har knappt orkat utanför hemmets dörr och hellre kurat inne under ACn än varit utomhus. Igår bestämde vi oss för att åka till byns vackra badplats, som ligger 1,5 km bort, men vi valde att ta båten. För att komma dit måste man köra 15 minuter till hamnen och sedan tog det lite drygt en halvtimme att köra runt till badplatsen eftersom vi ligger på motsatt sida av byn.

Bambölevik

Medan familjen badade, satt jag kvar i båten och njöt av egentid med min virkning.

På väg hem
Mobilen orkar inte riktigt fånga det jag vill.
Tullaren i kvällsol

När vi kom till hemmafjärden tog jag över som tf kapten och lyckades ta henne hela vägen i hamn för egen maskin under tydliga instruktioner av Kapten pappa! Ingen av våra grannbåtar kom till minsta skada och inte heller vår egen båt! Tjohoo vad bra jag är!

Kapten pappa och Sjörövare mamma

Mallig som få, är jag! Jag gjorde det! Jag lyckades få henne iland! Underbart! Men jag föredrar nog rullstol. Den är lixom liiite lättare att manövrera och få att göra som man vill. 🙂 /Sjörövare mamma

20-årig förlovningsdag

För 20 år sedan föll han på knä och sa att han ville gifta sig med mig. 20 år av så mycket mer än jag någonsin vågade hoppas på! Vi firade med en tur till Mariehamn på tu man hand med start vid lunchtid.

Färden till Mariehamn tog 1h 55 min i strålande sol och behaglig vind. Väl i hamn slog hettan till rejält. Jag trodde vi skulle gå åt, men Kapten pappa var ihärdig och fixade en tidig middag åt oss. Efter någon timme i hamn, tog jag faktiskt färdtjänst hem till huset för att svalka mig medan Kapten pappa var och dömde fotboll. Vi möttes sedan upp i Mariehamn igen för att ta båten hem. Båda i bra många fler nyanser av rött innan resan startade på förmiddagen.

Hemfärden tog 1 h 40 min. Magiskt vackert och lugnt vatten. Så här vill jag fira alla våra kommande förlovningsdagar! / Sjörövare mamma

Hämtat hem Minstingen

Självklart hämtar man hem Minstingen från grannkommunen med båt, totalsträcka 30,9 Nm, körtid 1 h 40 min, istället för 20+20 km i bil! Speciellt när vyerna är som dessa! Från Finström till Marsund mellan Hammarland och Eckerö där Minstingen hoppade på för hemfärd. /Sjörövare mamma

Årets första tur

I fantastiskt väder tog vi med oss Minstingen med Tillbehöret på en tur runt Geta. Lilla-tillbehöret (Förstfödingens tillbehör är Stora-tillbehöret) är nyinflyttad från Sverige, men har vana sjöben och har seglat en del till Åland som barn med sina föräldrar. Men till den nordvästra skärgården hade han ännu inte varit. Självklart måste det bli hans första upplevelse! /Sjörövare mamma

Sjösättning, och inte som på Strömsö

Nej, det går inte alltid som man vill här i världen. På vår längre resa förra sommaren, började varningssignalen ljuda precis när vi kom iland. Så våren och början av sommaren har gått åt till att rusta upp. Medan Kapten pappa bytte impeller, städade Sjörövare mamma, Minstingen och Nakenfisen vad vi kunde hitta på, som moraliskt stöd.

Men impellerbytet hjälpte inte och efter 6 veckors väntan på en ynka packning och ett fenomenalt gäng på Håwe-bil, fick vi äntligen igång pärlan, efter att även ha uppdaterat dekalerna!

Till slut gick det alltså som på Strömsö, trots allt, men shit vad väntan blev lång! 27 juni 2021 sjösatte vi henne äntligen! /Sjörövare mamma

Möjligen sist i av alla i år!

Ja må han leva

Att fylla år för Kapten pappa, är ingen stor grej. Helst vill han inte fira alls. Så i år firade vi genom att åka runt Åland bara han och jag, eftersom vädret tillät.

Avfärd från hemmahamnen.

Målet var att komma ut kl. 10 och 9.55 startades motorn. Inte illa med tanke på hur morgontrött Kapten Pappa är. 🙂 Hemmafjärden låg som en spegel och det räckte väl med kortärmat och shorts/kjol, så de nedpackade jackorna och fleecen fick stanna kvar i packningen. Tyvärr började algerna redan här.

Vi genade genom Marsund och körde alltså inte runt Eckerö. I Marsund mötte vi första vattenscootern. Det blev ett antal till under dagens lopp, vill jag lova.

Far och son kanske?

Efter Marsund ligger havet och trycker på i söder och från spegelblankt övergick vi till dyningar som gjorde sitt bästa för att plocka isär kroppens alla leder till ett plockepinn.

Ålands hav öppnar upp sig framför oss.

När vi färdades längs med dessa dyningar och alla alger, började motorn ge ifrån sig varningssignal. Troligen överhettning. Vi fick dra ner på farten till 5-6 knop för att undvika signalen. Efter ett tag kunde vi sakta öka, men då hade vi redan bestämt oss för att åka in via lillebror som var på sin stuga, för att dubbelkolla att det inte var problem med kylningen. Väl hos dem hade vi redan kommit upp i normal hastighet utan signal. Troligen var det alger som täppte till och när det släppte, fungerade kylningen igen.

Bra med strategiskt utvald plats av lillebror att ha stuga på. När vågorna blir för höga eller motorn varnar, kan man vika in och få en andningspaus och en kopp kaffe.

Delmålet Kobba Klintar syns från lillebrors stuga och där hade vi bestämt oss för att ta lunchpaus.

Under mina 41 år har jag aldrig varit till Kobba Klintar, bara passerat med färja, så klart. Det var en speciell känsla att gå iland där och veta att jag faktiskt äntligen var där.

Med havet som närmaste granne, bjuder Kobba Klintar även på tjusningen med den åländska skärgården.

Ett annat år ska jag åka dit för att fotografera. Den här gången tog vi oss en timmes paus, men vi hann egentligen inte se oss omkring så mycket mer än att ta ett besök på toaletten och kika in i Båken. Sen bar det iväg igen för att hinna runt innan middagstid och det sista packandet av minstingen som ska börja skola i Sverige i höst.

Vägen till Järsö

Jag är förvånad över att vägen till Järsö är vackra landvägen än sjövägen. Här är vi på väg från Kobba Klintar till Mariehamn för att tanka. Vi tankade 30 liter innan färden fortsatte genom Lemströms kanal över Lumparn.

Lumparn är alltid skumpig. Det går lixom sjö från alla håll och kanter. Det gungar inte, det skumpar och hoppar, oavsett hur små vågor det än går. Det här är vad jag minns från när vi hade båt när barnen var små. Detta evinnerliga skumpande och skumpande VARJE gång! Tur att vi inte bor kvar där vi bodde då!

Man märker att det är mer trafik på södra och sydöstra sidan av Åland än på norra och nordvästra. Det finns inte särskilt mycket att se på från Lemström till Bomarsund. Det känns mer som en transportsträcka. Det är så klart skönt att bara få vara på sjön, men naturens under är rätt sparsamma här, enligt mig.

När man sedan kommer över till nordvästra sidan, börjar naturen bjuda på underverk igen.

Det är som om berget är byggt av en massa stenblock.
Släta klippor
Karga klippor
Höga berg och små skär
Holmar mot öppet hav

När Norrhavet dessutom bjuder på väder som det här, då svämmar hjärtat lite över.

Man önskar man kunde stanna tiden när man får vara med om något så här vackert, men vi sparar det i hjärtat att plocka fram i vintermörkret.

Nu är vi tillbaka i våra hemtrakter och resten av bloggen är fylld av bilder från dessa trakter, så dem får ni kika på i tidigare inlägg.

Vi har tidigare diskuterat om vi ska ha båten i en annan hamn ett annat år, men faktum är att vi efter den här resan har insett att vi älskar lugnet och naturen här i den nordöstra skärgården, att den tilltalar oss mest. Det är här vi finner ro och här vi vill vara.

Så vänder vi då in mot hemmafjärden och vår resa runt Åland har nått sitt slut för den här gången. Kanske var det även vår sista resa för i år med tanke på att Kapten Pappa kommer att sitta i karantän de kommande två veckorna. Det har varit en fantastisk båtsommar, trots blåsig och kall juli, och jag blickar tillbaka på alla våra resor med tacksamhet. Hjärtat och sinnet är fullt av vackra minnen.

Tillbaka hemma igen ❤

Vi startade 9.55 och kom tillbaka i hamn kl. 16.10, med en paus hos lillebror på 10 minuter, 5 minuter tankning och 1 timme lunchpaus. Så totalkörning på 6 timmar.

Ett fint sätt att fira världens finaste Kapten Pappas födelsedag på! /Sjörövare Mamma

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång