Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

Torsholma, Hammarland

Makens allra sista semesterdag tillbringade vi vid favoritstranden, som vi ännu i år inte hunnit besöka.

Vi simmade tillsammans, jag och Kapten pappa. Mitt första dopp för i år. 21 grader. Underbart skönt och inga alger.

Det här var nog dagens mest överraskande vy för mig!

Kapten pappa vandrade iväg över klipporna, för att plötsligt dyka upp en bit bort med en…GOLFKLUBBA…i handen! Den hade han inte med sig när han traskade iväg. Helt klart ett annorlunda strandfynd! 🙂 En järnsjua, om någon undrar.

Kristallklart vatten är vi dessvärre inte vana att få uppleva nu när de blågröna algerna blommat som tusan i det ovanligt varma vattnet. Men just den här dagen var det verkligen kristallklart. Det är alltså sjögräs på botten som syns som det gulgröna och vågorna skapar strimmorna, så man kunde verkligen se varje liten sten där under ytan. Så härligt!

Tacksam för detta underbara avslut på semestern och hoppas på en fortsatt härlig båthöst. /Sjörövare mamma

Annons

Enskär

Kapten pappas semester börjar lida mot sitt slut och denna evigt blåsiga sommar lika så. Sista måndagen, passade vi på, när vindar och dyningar var lite snällare, att åka ut till Enskär, halvvägs över till Grisslehamn.

Vi flydde från ovädret som kom från flera håll och hoppades undgå regnet under dagen.

Ovädret höll sig på avstånd, tack och lov. Havet låg lugnt, men de små dyningarna påverkade vår lilla gamling ändå och färden över från Eckerö ut till Enskär blev en aning skumpig.

Enskärs Gästhamn drivs sedan 2017 av Eckerö Båtförening r.f. som är en ideell förening för att främja båtlivet. Själva Enskär är en gammal sjöbevakningsstation som överlåtits från finska staten till Ålands Landskapsregering och arrenderas av båtföreningen.
Hamnavgift för övernattande inkl. Strandbastu samt landström- info finns direkt på kajen. Minimuseum finns i hamnen som berättar kort om Enskärs historia. Vandringsled finns med skyltar om historiska platser. Vatten finns, men är ej tjänligt som dricksvatten (bräckt vatten) Toaletter finns i hamnen.

Sjöbevakningen/Gräns-bevakningen har fortfarande tornet i bruk och detta är förbjudet område. Enskär är en oas mitt i havet för båtfolk och båtföreningen önskar alla välkomna.

Örnar har alltid varit en passion hos mig. Jag känner till dess negativa åverkan, och ändå fascineras jag. Att sitta där under träden och stirra upp i ett örnnäste, det var maffigt!

Enskär bjöd på historiska vingslag som maken utforskade ute på klipporna. Och jag hade min stund med virkkorgen i saltdoftande luft och med svalornas dans ovanför huvudet.

På vägen hem, åkte vi in via Käringsund och tankade. Vilken semesteridyll!

En fantastisk dag på sjön. 1,5 timme från hemmahamnen, tog vi alltså iland på Enskär, halvvägs till Grisslehamn. Lite hisnande känsla.

På väg in i hemmafjärden, känner jag alltid en stor tacksamhet över den fridfulla ö vi bor på, den underbara skärgård den erbjuder och det lugn jag fylls av under våra båtturer. /Sjörövare mamma

Årets första övernattning

Det har varit en sjuhelskotas dålig båtsommar för oss. Först gick överhettningslarmet bananas och diverse delar behövde beställas och väntas på. Men framförallt har det blåst! Det har blåst något så vettlöst! Jag har nog aldrig upplevt en så blåsig sommar som i år.

Jag läste att Åland hade fått minst regn i hela landet under juli och augusti verkar fortsätta i samma trend. Vi kör på blåst istället för regn i år, verkar det som. Idag blåste det över 20 m/sek i byarna. I. Början. Av. Augusti. Not okay med höststormar den här tiden på året! Nej tack!

MEN, vi har ändå varit på vår första övernattning! Underbart! Jag och Kapten pappa tog oss ut den 31 juli. Vi började i norr med middag med vy över Norrhavet.

Rätt blåsigt faktiskt, men sydlig vind, så just här var vi i lä. Vi orkade inte fixa något fancy, så vi nöjde oss med korv till middag. Finsk korv är ju trots allt en riktig delikatess. Det här är en skön plats att vara på, för det är så vidsträckt att det inte stör att man är fler på samma plats. Bakom oss, i viken intill, låg två båtar. Längre in verkade en familj campa med tält och kajaker. Och i viken längre bort såg vi fem segelbåtar söka skydd.

Efter middagen sökte vi oss till sydväst igen, ner till årets favorit, det vill säga Flyttan. Tanken var att vi skulle ha tagit en längre resa, men de sydliga vindarna var inte nådiga och vi kände att en lugn lagun i skydd från vinden var vad vi båda behövde.

Så här ser vi ut, vi gamlingar! Jag, Sjörövare mamma, är lika gammal som vår Flipper 570, Boten Anna, det vill säga närmare 40 än 50, medan Kapten pappa med stormsteg närmar sig 50. Eftersom vi låg i viken, på östra sidan om ön, värmde mammas handstickade tröjor skönt.

Vi fick en riktigt god natts sömn, båda två. Jag anammade vila av högsta klass och somnade som en klubbad säl mycket tidigare än jag brukar. Jag vaknade dessutom senare än vanligt, så tydligen var det just havsluft jag behövde för att kunna få den återhämtning min kropp skrikit efter i sommar.

Följande morgon hade vinden mojnat. Molnen hopade sig och gav skydd från den ettriga solen. Vi tog en promenad med rollatorrullstolen över till andra sidan ön där klippformationerna bjuder på härliga bilder. Ön är av den långsmalare sorten, så till och med jag kan ta mig från östra till västra sidan, med hjälp.

Jag har inte riktigt haft sug eller ork att fotografer i år, men just dessa klippor och vågor ropade på mig, så dessa fick det bli, i svartvitt.

Här kommer lite fler bilder över klipporna. De två sista är, mindre jag, mer dokumenterande, så att säga. Nog är det vackert med röd granit, trots att man lätt blir lite hemmabind.

Avslutningsvis åt vi lunch i båten. Vi hade kokat ägg på plattan som vi fått av min lillebror i present för något år sedan. Tidigare har vi bara använt den på land, men det fungerade alldeles utmärkt i båten!

Sen packade vi ihop och åkte hem i betydligt mindre vågor än kvällen innan. Jag är så tacksam att vi kom oss iväg, trots allt. Tacksam för att jag kan följa med på dessa resor, trots att det inte är helt enkelt att ha med sig en rullstolsbrukare ut i skärgården utan alla de hjälpmedel som vanligtvis behövs. Tacksam för att det blir av, trots allt extra bök. /Sjörövare mamma

Nystart till Flyttan – igen

5 juni skulle vi ta minstingen med tillbehör ut på en tur. Han kommer från Sydafrika och skulle självklart få se vår vackra natur här uppe i vackra Norden. Eller så inte…

Vi kom ut från hamnen och 2 minuters färd, så började båtjäveln (som hon hette under denna tur) larma för överhettning. Förra årets stora gissel. Igen. Morr. Spott. Fräs. Grrrrrrr.

Delar beställdes. Delar väntades på…i över en månad… Delar kom 8 juli och byttes ut. Hallelujah! Inget larm!!

Så den 10 juli packade vi oss iväg för en eftermiddagstur till Flyttan igen, jag och Kapten pappa. 2 timmar spenderade vi med att bara vara och andas frisk luft. Så underbart!

Här blir det nog övernattning framöver. Skydd mot alla vindar. / Sjörövare mamma

Årets första – Flyttan

Så kom vi oss ut på årets första tur! Vinden låg på från sydväst så vi passade på att ta en tur till den skyddade plats som var vår tilltänkta första utfärd. Förra gången vi var här, för två år sedan, var platsen upptagen och vi valde istället grannön, men i år fick vi alltså ta iland för oss själva. Med på turen var Kapten pappa, jag, det vill säga Sjörövare mamma, Minstingen och Nakenfisen.

Lunch ombord.

Efter lunchen, undersökte Kapten pappa ön som har det konstiga namnet Flyttan. Bilderna här under är hans. En vacker plats som vi nog kommer att återkomma till! Förhoppningsvis blir det då övernattning.

Jag passade på att ta fram kameran medan maken utforskade ön. Jag har fortfarande inte lyckats acceptera mobilen för fotografering. Det blir liksom mer mitt eget när jag själv får välja inställningarna på systemkameran.

Utöver fotandet, njöt jag av att virka och lyssna på ljudbok. Värdet var alldeles perfekt för min smak! Lagom svalt att sitta i båten utan att bli stekt, lagom varmt för att sitta utan jacka.

Vi har verkligen tur som bor på en så vacker plats! Och vilken tur att vi faktiskt unnade oss den här båten! Den har verkligen varit till stor glädje. Visst drömmer jag om en som är snäppet större så man skulle kunna övernatta mer bekvämt, men nog är det skönt ändå med en sån här liten skrutt när man bara vill ut på en dagstur, som idag. /Sjörövare mamma

Årets sista båttur?

Idag tog vi på oss mössa, halsduk och vantar och njöt av en sista tur med Boten Anna, jag och Kapten pappa. Njutningsfulla solglimtar och vind mot kinden. Fantastiskt att få uppleva ännu en stund i den åländska skärgården i norr.

Örnar har alltid varit i min absoluta närhet, sedan jag var riktigt liten. Men när vikarie assistenten jobbat i sommar, har märkligt nog örnarna hållit sig borta. Nu när ordinarie assistenten är tillbaka, är även örnarna det. Idag fick vi åter en örn med på färden en stund, men maken behagade inte vända om, när jag ville fånga den på bild, så det fick bli bilder på håll.

Norrhavet bjöd på onödigt kraftiga vågor för min nacke, så vi vände innan och åkte hem igen när vågorna började dra ihop sig.

Alla dessa fantastiska röda klippor och bergsformationer!

För att inte tala om alla vackra höstfärger.

Det var många båtar med fiskare ute idag. Jag gissar att det är högsäsong för dem just nu.

De ovälkomna skarvarna har kommit in i vikarna. Förra året såg inte den här grynnan ut som den gör idag.

Det är verkligen vackert längs stränderna, även den här tiden på året, när sommarstugorna står tomma och bryggorna ligger tomma.

Tack, Boten Anna, för den här säsongen! Som sagt, tror jag inte det blir fler turer i år, men jag har gärna fel. 🙂 /Sjörövare mamma

Lunchpaus

Tillsammans med min vikarierande assistent och Minstingen, åkte jag och Kapten pappa ut till Västersand på lunchpaus.

Eftersom Kapten pappa snart börjar jobba igen och Minstingen börjar skolan, lär det inte bli många fler resor för oss, så vi kände att det var bäst att passa på.

Så skönt att få krama ur det sista ur sommaren. /Sjörövare mamma

Sälskär

Äntligen kom vi oss ut till fantastiskt vackra Sälskär i den nordvästra skärgården. Vattnet var så gott som spegelblankt och med oss hade vi vår extrason och min vikarie assistent.

För att ta sig till fyren, behöver man ta sig ca 500 meter över klippor och ljughedar. Min assistent slet hårt, men fick mig med hjälp av rollatorn fram och tillbaka. Att klara av det, var en känsla så stark för mig att det inte går att uttrycka i ord.

Utsikten är fantastisk och ön bjuder till upptäckaräventyr.

Nere vid båten igen, njöt vi av solvarma klippor och medhavd lunch med fika. En dag som vi sparar djupt i hjärtat!

Tack, för en fantastisk dag! /Sjörövare mamma

Utforskar hemmatrakterna

Bäst att passa på när vädret tillåter. Igår var jag och Kapten pappa ut på tumanhand. Tanken var att vi skulle utforska en ådra som finns i närheten av hemma hamnen, eftersom vi ännu inte kommit oss iväg dit. Men vädret var så passligt, att vi åkte ett varv via grannkommunen Geta först. Jag tror bestämt att jag är lite förälskad i röd granit…

Tänk att bara minuter ifrån öppet hav, ligger en ådra som får en att resa iväg till amazonas djungel. Åtminstone kändes det så för mig. Det finns en sten i början av ådran som man lätt smäller i. Tack och lov hade vi blivit varnade för den, så jag kunde hålla utkik.

Vattnet var helt grumligt av lera och träden hängde över oss.
Den tropiska känslan förstärktes av den otroliga värmen som dagen bjöd på.
Här börjar civilisationen återkomma och vi återgår till det nordiska istället för det tropiska.
Väl ute, möts vi av de vackra bergen av röd granit igen, som ett ankare som säger ”du är hemma”.

Åland är verkligen magiskt! Tänk att få bo på denna fantastiska lilla pärla i Östersjön! /Sjörövare mamma