Det har varit en sjuhelskotas dålig båtsommar för oss. Först gick överhettningslarmet bananas och diverse delar behövde beställas och väntas på. Men framförallt har det blåst! Det har blåst något så vettlöst! Jag har nog aldrig upplevt en så blåsig sommar som i år.
Jag läste att Åland hade fått minst regn i hela landet under juli och augusti verkar fortsätta i samma trend. Vi kör på blåst istället för regn i år, verkar det som. Idag blåste det över 20 m/sek i byarna. I. Början. Av. Augusti. Not okay med höststormar den här tiden på året! Nej tack!
MEN, vi har ändå varit på vår första övernattning! Underbart! Jag och Kapten pappa tog oss ut den 31 juli. Vi började i norr med middag med vy över Norrhavet.
Rätt blåsigt faktiskt, men sydlig vind, så just här var vi i lä. Vi orkade inte fixa något fancy, så vi nöjde oss med korv till middag. Finsk korv är ju trots allt en riktig delikatess. Det här är en skön plats att vara på, för det är så vidsträckt att det inte stör att man är fler på samma plats. Bakom oss, i viken intill, låg två båtar. Längre in verkade en familj campa med tält och kajaker. Och i viken längre bort såg vi fem segelbåtar söka skydd.
Efter middagen sökte vi oss till sydväst igen, ner till årets favorit, det vill säga Flyttan. Tanken var att vi skulle ha tagit en längre resa, men de sydliga vindarna var inte nådiga och vi kände att en lugn lagun i skydd från vinden var vad vi båda behövde.
Så här ser vi ut, vi gamlingar! Jag, Sjörövare mamma, är lika gammal som vår Flipper 570, Boten Anna, det vill säga närmare 40 än 50, medan Kapten pappa med stormsteg närmar sig 50. Eftersom vi låg i viken, på östra sidan om ön, värmde mammas handstickade tröjor skönt.
Vi fick en riktigt god natts sömn, båda två. Jag anammade vila av högsta klass och somnade som en klubbad säl mycket tidigare än jag brukar. Jag vaknade dessutom senare än vanligt, så tydligen var det just havsluft jag behövde för att kunna få den återhämtning min kropp skrikit efter i sommar.
Följande morgon hade vinden mojnat. Molnen hopade sig och gav skydd från den ettriga solen. Vi tog en promenad med rollatorrullstolen över till andra sidan ön där klippformationerna bjuder på härliga bilder. Ön är av den långsmalare sorten, så till och med jag kan ta mig från östra till västra sidan, med hjälp.
Jag har inte riktigt haft sug eller ork att fotografer i år, men just dessa klippor och vågor ropade på mig, så dessa fick det bli, i svartvitt.
Här kommer lite fler bilder över klipporna. De två sista är, mindre jag, mer dokumenterande, så att säga. Nog är det vackert med röd granit, trots att man lätt blir lite hemmabind.
Avslutningsvis åt vi lunch i båten. Vi hade kokat ägg på plattan som vi fått av min lillebror i present för något år sedan. Tidigare har vi bara använt den på land, men det fungerade alldeles utmärkt i båten!
Sen packade vi ihop och åkte hem i betydligt mindre vågor än kvällen innan. Jag är så tacksam att vi kom oss iväg, trots allt. Tacksam för att jag kan följa med på dessa resor, trots att det inte är helt enkelt att ha med sig en rullstolsbrukare ut i skärgården utan alla de hjälpmedel som vanligtvis behövs. Tacksam för att det blir av, trots allt extra bök. /Sjörövare mamma
eFlaskpost 