Ja må han leva

Att fylla år för Kapten pappa, är ingen stor grej. Helst vill han inte fira alls. Så i år firade vi genom att åka runt Åland bara han och jag, eftersom vädret tillät.

Avfärd från hemmahamnen.

Målet var att komma ut kl. 10 och 9.55 startades motorn. Inte illa med tanke på hur morgontrött Kapten Pappa är. 🙂 Hemmafjärden låg som en spegel och det räckte väl med kortärmat och shorts/kjol, så de nedpackade jackorna och fleecen fick stanna kvar i packningen. Tyvärr började algerna redan här.

Vi genade genom Marsund och körde alltså inte runt Eckerö. I Marsund mötte vi första vattenscootern. Det blev ett antal till under dagens lopp, vill jag lova.

Far och son kanske?

Efter Marsund ligger havet och trycker på i söder och från spegelblankt övergick vi till dyningar som gjorde sitt bästa för att plocka isär kroppens alla leder till ett plockepinn.

Ålands hav öppnar upp sig framför oss.

När vi färdades längs med dessa dyningar och alla alger, började motorn ge ifrån sig varningssignal. Troligen överhettning. Vi fick dra ner på farten till 5-6 knop för att undvika signalen. Efter ett tag kunde vi sakta öka, men då hade vi redan bestämt oss för att åka in via lillebror som var på sin stuga, för att dubbelkolla att det inte var problem med kylningen. Väl hos dem hade vi redan kommit upp i normal hastighet utan signal. Troligen var det alger som täppte till och när det släppte, fungerade kylningen igen.

Bra med strategiskt utvald plats av lillebror att ha stuga på. När vågorna blir för höga eller motorn varnar, kan man vika in och få en andningspaus och en kopp kaffe.

Delmålet Kobba Klintar syns från lillebrors stuga och där hade vi bestämt oss för att ta lunchpaus.

Under mina 41 år har jag aldrig varit till Kobba Klintar, bara passerat med färja, så klart. Det var en speciell känsla att gå iland där och veta att jag faktiskt äntligen var där.

Med havet som närmaste granne, bjuder Kobba Klintar även på tjusningen med den åländska skärgården.

Ett annat år ska jag åka dit för att fotografera. Den här gången tog vi oss en timmes paus, men vi hann egentligen inte se oss omkring så mycket mer än att ta ett besök på toaletten och kika in i Båken. Sen bar det iväg igen för att hinna runt innan middagstid och det sista packandet av minstingen som ska börja skola i Sverige i höst.

Vägen till Järsö

Jag är förvånad över att vägen till Järsö är vackra landvägen än sjövägen. Här är vi på väg från Kobba Klintar till Mariehamn för att tanka. Vi tankade 30 liter innan färden fortsatte genom Lemströms kanal över Lumparn.

Lumparn är alltid skumpig. Det går lixom sjö från alla håll och kanter. Det gungar inte, det skumpar och hoppar, oavsett hur små vågor det än går. Det här är vad jag minns från när vi hade båt när barnen var små. Detta evinnerliga skumpande och skumpande VARJE gång! Tur att vi inte bor kvar där vi bodde då!

Man märker att det är mer trafik på södra och sydöstra sidan av Åland än på norra och nordvästra. Det finns inte särskilt mycket att se på från Lemström till Bomarsund. Det känns mer som en transportsträcka. Det är så klart skönt att bara få vara på sjön, men naturens under är rätt sparsamma här, enligt mig.

När man sedan kommer över till nordvästra sidan, börjar naturen bjuda på underverk igen.

Det är som om berget är byggt av en massa stenblock.
Släta klippor
Karga klippor
Höga berg och små skär
Holmar mot öppet hav

När Norrhavet dessutom bjuder på väder som det här, då svämmar hjärtat lite över.

Man önskar man kunde stanna tiden när man får vara med om något så här vackert, men vi sparar det i hjärtat att plocka fram i vintermörkret.

Nu är vi tillbaka i våra hemtrakter och resten av bloggen är fylld av bilder från dessa trakter, så dem får ni kika på i tidigare inlägg.

Vi har tidigare diskuterat om vi ska ha båten i en annan hamn ett annat år, men faktum är att vi efter den här resan har insett att vi älskar lugnet och naturen här i den nordöstra skärgården, att den tilltalar oss mest. Det är här vi finner ro och här vi vill vara.

Så vänder vi då in mot hemmafjärden och vår resa runt Åland har nått sitt slut för den här gången. Kanske var det även vår sista resa för i år med tanke på att Kapten Pappa kommer att sitta i karantän de kommande två veckorna. Det har varit en fantastisk båtsommar, trots blåsig och kall juli, och jag blickar tillbaka på alla våra resor med tacksamhet. Hjärtat och sinnet är fullt av vackra minnen.

Tillbaka hemma igen ❤

Vi startade 9.55 och kom tillbaka i hamn kl. 16.10, med en paus hos lillebror på 10 minuter, 5 minuter tankning och 1 timme lunchpaus. Så totalkörning på 6 timmar.

Ett fint sätt att fira världens finaste Kapten Pappas födelsedag på! /Sjörövare Mamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: