Övernattning på Torsholma

Denna helg hade Mellerstingen på 18 år begärt att vi skulle övernatta med båten, hon och vi föräldrar. Så vi tog nakenfisen och packade ihop och åkte ut på lördag kväll. Vi åkte till samma ställe som förra helgen (så fick även Mellerstingen uppleva plasten), så det blev alltså Torsholma, Sandviken.

Vi kastade oss i vattnet allihop när vi tagit iland. Det var svårt att känna skillnad mellan vattenyta och luften. Så otroligt varmt och dessutom klart vatten, trots att det på många håll runt om på Åland börjat samla sig alger. Vi satt sedan resten av kvällen på en bergsklack och åt jordgubbar och choklad i solnedgången och njöt av lugnet.

Vinden vände ett flertal gånger under natten och det gick långa dyningar som gjorde att ankaret inte satt optimalt. Så Kapten Pappa fick rätta till vår position några gånger under natten, men eftersom han somnar om innan han ens lagt huvudet på kudden, om han ens vaknade till när han steg upp…, så spelade det inte någon större roll för honom.

Följande morgon vällde sjörök in från Ålands hav. Och även om den aldrig nådde oss, kan jag förstå att man lätt hamnar vilse om man överrumplas av den.

Vi vände hemåt till lunch. Mellerstingen körde hela vägen hem, men gav över till Kapten Pappa när vi skulle ta iland. Väl hemma inväntade vi Förstfödingen som varit på jobb, sen åkte vi iväg i samlad trupp för att äta glass. Vi valde 50 minuters färd med båt istället för 15 minuter med bil.

Vi passade på att tanka på samma gång som vi handlade glass. Lite överhettad hjärna, resulterade i dränkt motor. Men efter en liten väntestund, gick den som en klocka igen och vi skynda oss hemåt för att inte få den annalkande åskan i söder över oss.

En fin helg är nu över och likaså värmeböljan som fört med sig en nästan omänsklig hetta. Jag hoppas vi får njuta av lite lägre temperaturer framöver. Det blir lättare för såväl två- som fyrfotingar då.

Egentligen skulle vi ha varit ut en gång redan på fredag kväll för att fotografera solnedgången, men min fotopartner däckade i vätskebrist. Nytt försök var söndag kväll, men eftersom jag blev orolig för nakenfisen som vinglade och inte mådde bra, stannade vi hemma. Nu är nakefisen återställd och troligen handlade det om det fenomen som jag ännu lider av efter varje längre tur på sjön, det vill säga ”dålig landstigning” när det gungar efteråt fast man är på fast mark. Kanske kommer vi oss ut och fångar solnedgången senare i veckan, vi får se! // Sjörövare Mamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: